överraskande MH

Ifall det är någon som inte följer mattes blogg, så kanske ni missat att vi gjort MH (Mentalbeskrivning Hund) med jycken. Alla säger ju att man lär sig saker om hunden och kanske blir överraskad under testet, så jag tyckte att det skulle bli väldigt intressant att genomföra. Det enda jag oroade mig för, var den överhängande risken att hon skulle gå sin egen väg vid något tillfälle i de moment där hunden skall vara lös – nu är det ju inte så mycket att göra åt det, endera funkar inkallningen eller så inte. I vårt fall oftast inte.

Första tillfället som var inplanerat för hela Teslas kull blev inställt, så vi fick klämma in oss tillsammans med en av kennelns andra kullar helgen efter det. Vi fick starta sist, vilket kändes bra både med tanke på förväntade rymningar och att vi i princip inte visste hur något moment skulle gå till, nu fick vi ju chansen att själva se vad det hela gick ut på ett par gånger först.

Så, iväg till Varberg tidigt på söndag morgon och spana på de första tre ekipagen. De gjorde bra ifrån sig, lugnande för oss var att den första hunden inte heller var så pigg på att komma in när hennes förare ropade. (Jag såg även att nästan 100% av de andra hundarna går lika illa i koppel som vår odåga, så där kände man sig inte heller alltför misslyckad.) När fjärde ekipaget skulle ut gick jag och Tesla och värmde upp i skogen med ett toalettbesök (nej, bara hunden, husse hade redan gått inomhus) och sedan satt vi och vilade ett tag hos matte innan det blev vår tur.

Efter id-kontroll av hunden så var det dags för första momentet – hälsa på testledaren och lite lek med kampleksak. Det kändes som transportsträcka för vår sociala och kampsugna best, ända tills hunden sniffade en gång på den redan salivindränkta kamptrasan och med all önskvärd tydlighet demonstrerade sin ovilja att plocka upp den äckliga grejen (men hästbajs man hittar längs vägen, det går minsann bra det). Efter det gick det hela mestadels precis tvärt om mot vad både husse och matte hade trott.

Hunden som nästan aldrig är stilla, biter tag i leksakerna så man kan lyfta henne från marken, stjäl vantar från främlingar och vägrar släppa, stretar sig fram mot alla hon möter som råkar sig inom synhåll, plockar upp allt som ligger still och jagar efter allt som rör sig, hon ville inte leka med testledaren, tittade knappt efter tygharen som for iväg (hon jagade förvisso ifatt på andra tagningen när hon vallats på den tilltänkta brottsplatsen, men nöjde sig med att anta att bytet självdött), brydde sig inte nämnvärt om lekfarbrorn 25 meter bort och lade sig platt på marken cirka 15 sekunder in i passivitetsmomentet.

Jag skulle nog å andra sidan inte heller vilja leka med den här läskiga snubben.

Att hon sedan reagerade ganska starkt på den hemska overallen som plötsligt dök upp och blev riktigt rädd för metallskramlet, där hade jag inte direkt någon förutfattad mening (även om jag kanske innerst inne trodde hon var lite tuffare än så), men det kändes verkligen inte som att hon var sitt vanliga jag när hon knappt ville leka på det första momentet innan alla psykningarna ens börjat. Om husse hade varit mindre orolig för inkallningen och istället läst på lite mer om regler och förordningar innan testet hade han vetat att han kunde avbryta och göra om testet senare – nu bröt beskrivaren istället och då är det tydligen skrivet resultat som gäller. Beslutet att bryta var såklart helt rätt när svansen hängde redan innan de sista spökena ens dök upp (och det hade kanske plötsligt blivit jobbigt att vara på skjutbanan i fortsättningen om hon fått höra skott i den sinnesstämningen), men jag önskar att jag hade vetat att det snarare var en fördel än en nackdel ifall jag själv hade valt att ta det.

Visst, hon har sitt MH (med “känd mental status”), och det är visst allt som krävs ifall man nu ska våga sig ut på tävlingsplanen och bli “uppflyttad till lägre” (kul begrepp, enligt vissa). Det som nu i efterhand känns trist är att jag inte tror att Tesla fick chansen att visa sig från sin rätta sida, åtminstone hade det varit intressant för oss att se om hon betedde sig likadant (och alltså motsatt sitt vardagsjag) även på nästa test, eller om hon bara var lite ur slag den dagen – värme, kort tid sedan löpet, vad vet jag. Dessutom ställde vi väl till det lite i uppfödarnas annars väldigt fina MH-statistik också.

Hoppas bara inte husse får spöken på hjärnan av detta nu.

Nämnde jag att inkallningen var klockren under hela testet? Jodå, man blir förvånad ibland.