jul igen

Jaha, så har det varit jul igen, och snart är det dags för det nya året (och kalas hos goda vänner för att välkomna det på bästa sätt). Nyårshälsningarna duggar tätt, så även nyårsblogginläggen – med tanke på hur ofta jag skriver här så vore det kanske passande med en sammanfattning av det gångna året även i denna krönika.. men det verkar alldeles för förutsägbart, så jag skiter i det.

I stället kommer här lite bilder från vintern både i söder och i norr, där vi firade jul hos Lenas och mina föräldrar, respektive.

Först åkte vi till Skåne:

bordet dukat

paketöppning i stilren julslips

och så lite obligatoriskt kortspel, sista poängräkningen var en riktig nagelbitare

Sedan drog vi norrut:

vi återsåg colliekillen Daffy

Daffy blev förtjust i både Tesla och hennes matte den här gången

Tesla lyckades nästan lära Daffy leka med kamptrasan

roligast är ju förstås när man får ha saker för sig själv

lite lik sin syster Ixa kanske?

så provade vi att spänna hunden framför sparken..

..och, inte helt otippat, så drog hon rätt så bra i sin sele

En given attraktion så här i eftertankens och förutsägelsernas tid är ju nyårslöften. Några sådana kommer jag inte att avlägga (i år heller), eftersom jag för det första håller med en vän om att man inte ska vänta till nyår med att ändra det man vill ändra på, och för det andra inte har självdisciplin nog att hålla några löften till mig själv.

Hur är det med förutsägelser inför nästa år då? Svaret på den uppenbart ledande frågan till mig själv är att det nog kan bli lite mycket att göra framåt sommaren, jag har nämligen i min enfald (och antagligen självuppblåsthet) tagit på mig att vara banläggare för SM i pistolskytte 2011. Det jobbet har sedan ett tag tillbaks påbörjats så smått, och vissa detaljer börjar faktiskt redan vara på väg att klaras av. Det är en väl sammansatt grupp med många olika talanger (som tur är, då mina egna sådana mest sträcker sig till att blunda och hoppas) som kommer att genomföra arbetet under våren och början på sommaren för att sedan kunna välkomna hundratals svenska sportskyttar till den roligaste fältbanan någonsin.

Som tur är har jag alldeles nyss lyckats lämna ifrån mig ett annat uppdrag som tagit mycket fritid i anspråk, nämligen att hålla i utbildningen av nya skyttar i föreningens regi. Det har trots arbetsbördan varit riktigt roligt (och självklart har jag inte varit ensam om det jobbet heller), så nog kommer jag att sakna alla glada och förväntansfulla människor – men man träffar ju många av dem ändå på klubbens aktiviteter allt eftersom tiden lider.

Å andra sidan har jag ju hunden och vår nya, gemensamma, karriär som blivande agilitychampions (jomenhuvva!) att ägna mig åt. Det blir en ny kurs i början av januari, och jag ser redan fram emot att få springa ikapp med monstret på banan igen.